Idag är en bra dag. Har kommit ihåg allt viktigt och troligen inte haft mer än 10 småanfall.

Nackdelen med denna dag är att den blev så lång, hann träna zumba, städa. äta lunch med goda vänner, fika med svärföräldrarna, cykla med dottern och hade ändå tid över att vara totallt urflippad över de askmoln som kanske kommer över oss. Försökte under hela kvällen intala mig både tyst för mig själv och högt så att andra hörde att det ju faktiskt är ascoolt med att kanske få se rikiga askmoln. Jag tycker inte att det är ascoolt, jag är livrädd. Får alla möjliga bilder framför ögonen...mestandels bilder från filmen "Dantes peak". Om nu har sett den så förstår ni min oro. Varma vattenkällor som bränner köttet från benen för att vattnet liksom förvandlats till syra, detta har lett till att jag petar med lillfingret snabbt under kranen innan jag vågar tvätta händerna. För att inte tala om toabesöken jag  skulle göra när jag insåg att om jag gjorde nummer 2 så fanns det risk att vatten från toan skätte upp och nuddade mina skinkor. Om det vattnet då var frätande.....ja tänk er själva.

För att tydliggöra vill jag också tala om att jag alltså inte bajjar så att det skätter vatten jämnt men ibland när en viss typ av törd ramlar ner så liksom träffar den så illa att vatten skvätter upp. För övrigt så bajsar jag nästan aldrig för jag är en sån där ytterst fin tjej.....bara så ni vet.

En sak till angående askan och vulkanen, jag vet att folk på Island säkert mår jättedåligt så därför har jag också i ett par dagar haft ångest för att jag nojjar över frätande kranvatten och studsande toavätska.

Sen jag för ett par dagar sen skrev om amöbasmå pattar vill jag också tala om att det gått och irriterat mig. Tror inte att amöbor har pattar så jag ändrar till muspattar (på så vis får man också in det kvinnliga könet i namnet).

Att jag känner mig bakis utan alkohol är ju skit. Har missat allt kul kvällen innan och är besviken över det. Käkar en ny tablett som liksom ger mig dessa biverkningar. Förhoppningen är dock att med dessa piller att jag ska slippa några anfall.

Igår hade jag 13 stycken mindre anfall men har faktiskt inte haft några större sen nya tabletten, nice.

Jag tror för övrigt att jag ska börja förbereda mig för magsjuka. Mannen min har spytt nu på morgonen. Troligen för att han käkat grillat kvällen innan och även dagen innan det (hans mage ballar ur när han käkar grillat även om han aldrig skulle erkänna det). Iallafall han har som sagt spytt en gång vilket per automatik betyder att jag känner mig väldigt kräkig.

Har, ifall jag slipper spysjukan, spritat hela badrummet plus alla handtag i hela lägenheten. Slängde även mannens tandborste så att dom basiluskerna som kanske fanns på den inte kunde hoppa över till min.

Jag ogillar kanske min bacillskräck mer än epilepsin jag har. För er som inte vet det så är det nämnligen förbaskat svårt att undkomma dessa små elaka, pestsmittade små lortar. Ja,ja jag vet att det finns bra baciller också men dom ser jag vääääldigt sällan.

Nä nu ska jag sanera köket och sen läsa lite Ernie.

Asså en grej som länge stört mig är det faktum att allt på kroppen alltid förändras i storlek....några exempel kommer nu:

Fötterna mina (som redan i 9:e klass var storlek 43) blev helt plötsligt storlek 44 efter att jag fött barn. Låren som tidigare vart ganska bra form på liknar numera gropiga och bleka alladåber, givetvis också större än tidigare. Magen ja den har fullkomligt urartat, skapat sig ett eget land och lever helt efter egna regler, även den mycket större. Rynkorna ska sägas har också både ökat i storlek och mängd, trots att jag inhandlat diverse krämer för en jävla massa pengar.

Men nu kommer vi till den grej som INTE växer efter vuxen ålder, iallafall inte på mig, nämnligen pattarna. Dom sitter troget kvar och blir som ufon då övriga kroppen bara sväller. Snart har jag helt utvecklats till en valross med amöbasmå pattar.

Kanske är det som min dotter säger "att man aldrig är ful på insidan bara utanpå".......hon har fått det hela om bakfoten hoppas jag.

Har för övrigt börja äta en ny medecin mot min epilepsi. Än så länge märker jag ingen skillnad förutom dom vanliga biverkningar (vilka jag har allihopa eftersom jag läst vilka biverkningar man kan få). Jag har lite frossa, illamående, troliga utslag samt lite småfarliga hjärtbesvär. Att man kan skoja om sin hypokondri är ganska viktigt tror jag, alla åkommer jag haft genom åren fyller ett helt sjukhusbibliotek. Har på grund av detta lärt mig en om massa sjukdomar efter att jag haft dom.

Epilepsin skojar jag också om rätt friskt (ordvits). Det är också det enda jag aldrig lär mig nog om........trots att jag har det.

Dagen har varit full av prövningar för en småstirig människa som jag.

Först en frukost bestående av tacos som jag lagat under ett förvirringsanfall under natten. Timer på spisen anser mannen, jag anser att tacos är gott troligen var det gott även inatt även om jag inte minns att jag käkat det.

Första prövningen för dagen var ett besök på sjukhuset. Jag har mycket svårt för sjukhus eftersom det kryllar av sjuka människor och diverse smittohärdar. Att gå på toaletten på ett sjukhus är direkt förknippat med livsfara....man bör ju komma ihåg att äen svårt sjuka måste kissa.

Anledningen till mitt besök var att jag skulle träffa min neurolog, detta gick ju givetvis bra förutom att jag blev blev nödig så fort jag klev innanför dörrarna.

Efter att ha tränat blåsan i två timmar på sjukan så var det dax för dagens andra prövning....blodprov på vårdcentralen.

Jag har extrem rädsla för nålar och mitt eget blod, som ni förstår så inkluderas bägge i ett blodprov. Efter att ha haft ett par små anfall så lyckades sköterskan ta ett prov  i ett litet rör (litet enligt henne).

Väl hemma så tänker jag att jag ska gå ut med lilla hunden. Tänker att en rofylld promis lugnar nerverna. Icke!

Ute på promisen så inser jag att det finns tre typer av hundägare: de som inte plockar upp hundskiten, de som plockar upp hundskiten och slänger i en liten papperskorg sen kommer den grupp som jag anser har en lite sämre begåvning än andra. De hundägare som plockar upp skiten i en påse bara för att sen slänga påsen på backen...va fan e poängen med det?

Till dagens sista prövning, kundvagn. En kundvagns handtag är bland det mest bakterierika du kan ta på (detta har jag läst i en tidning). Så när vi framåt kvällen var och handlade så kände jag att min gräns för äckliga grejer var nådd.

Hemma i lägenheten igen så står det klart för mig att jag glömt något....jag och min man firar vår sjunde bröllopsdag idag. Tyckte att jag borde bli förlåten eftersom jag haft det såååå tufft med hundbajs, kundvagnar och sjukhus. Mannen anser att jag borde kommit ihåg vår dag....jag skyller på min ibland svikande hjärnfunktion.

Troligen finns det för tillfället inga kantareller men jag kastar ut frågan för jag tror inte att så många av er har tänkt på detta. När ni käkar blåbär, lingon eller annat ur skogens förråd hur mycket avföring från djur finns det då på. Kan det vara så att djuren i ren jävelskap pissar på allt ätligt eftersom vi stör deras lugna miljö? Eller, men det är högst osannolikt, är jag nojjig och bara lite barnslig som tror att bakom allt gott ligger det nåt äckligt och lurar.

Som för att liksom hjälpa mig på traven att komma över mina tvångstankar och nojjor så har jag en dotter som sedan hon föddes för snart 7 år sedan har ätit typ allt. Oavsett om det vuxit upp i nypissad skog eller avgasrik stadsmiljö.

När hon var 2 nästan 3 år så var fågelbajs en favvis......jojo jag blev ju givetvis dödligt sjuk i salmonella direkt trots att det var hon som käkat skiten. (Hon klarade sig helt utan besvär.)

I denna blogg, som jag motvilligt skapat, kommer jag att med er som läser detta dela med mig av allt det som stör, rör eller gör mig panikslagen under en dag eller vecka.

Troligen kommer jag ju inte att skriva varje dag för jag vill ju inte skapa mig ett nytt tvångsbeteende......

För övrigt så kommer jag nog att ta upp ämnet epilepsi, detta för att återknyta till bloggens namn och för att sprida lite info om ämnet.