Jag har, som många andra, fastnat framför teven när det visas Paradise hotel. Kollar avsnitt efter avsnitt och upptäckte till min förfäran att jag igår kväll grät när en av deltagarna åkte ut.....

Har jag verkligen sjunkit så lågt att jag dras med i denna ytliga härva, ja det är bara att erkänna att det faktiskt är så. Kanske är det så att mitt intresse för detta är så fanatiskt för att det är så långt från min egna verklighet man kan komma. Mina problem i livet kretsar inte kring lösnaglar, silikonbröst och smink. Mina problem är mer jordnära, till exempel kan ett vara att jag inte lyckas hitta en kastrull för under ett litet frånvaroanfall har jag liksom sorterat bort den. Kan verka banalt likt lösnaglar men om man ska koka julskinka så går det inte att göra i en äggkastrull!

Stora problem i min värld är inte att löshåret missfärgas i klorerat vatten utan att jag råkar torktumla min mans skjorta (som för övrigt numera passar en 12-årig spenslig pojke).

Igår kom jag på att de som är med i Paradise hotel har grävt ner sig i ytlighetens träsk.....om man nu kan gräva ner sig i ytlighet vill säga?!

Ska nu avsluta med ett citat tagit från en av deltagarna i Paradise hotel:" Det är viktigt att ha alla korten i sanden"

Jag tror att denne person samkör två ordspråk i ett, att köra huvudet i sanden och att ha alla korten på bordet.