Jag har, som många andra, fastnat framför teven när det visas Paradise hotel. Kollar avsnitt efter avsnitt och upptäckte till min förfäran att jag igår kväll grät när en av deltagarna åkte ut.....

Har jag verkligen sjunkit så lågt att jag dras med i denna ytliga härva, ja det är bara att erkänna att det faktiskt är så. Kanske är det så att mitt intresse för detta är så fanatiskt för att det är så långt från min egna verklighet man kan komma. Mina problem i livet kretsar inte kring lösnaglar, silikonbröst och smink. Mina problem är mer jordnära, till exempel kan ett vara att jag inte lyckas hitta en kastrull för under ett litet frånvaroanfall har jag liksom sorterat bort den. Kan verka banalt likt lösnaglar men om man ska koka julskinka så går det inte att göra i en äggkastrull!

Stora problem i min värld är inte att löshåret missfärgas i klorerat vatten utan att jag råkar torktumla min mans skjorta (som för övrigt numera passar en 12-årig spenslig pojke).

Igår kom jag på att de som är med i Paradise hotel har grävt ner sig i ytlighetens träsk.....om man nu kan gräva ner sig i ytlighet vill säga?!

Ska nu avsluta med ett citat tagit från en av deltagarna i Paradise hotel:" Det är viktigt att ha alla korten i sanden"

Jag tror att denne person samkör två ordspråk i ett, att köra huvudet i sanden och att ha alla korten på bordet.

Så har man varit på årets första julbord. Innan man käkar julbord krävs det vissa förberedelser och pekpinnar, dessa är indelade i 3 faser. Följande kallar jag för fas 1:

1. Se till att äta ytterst sparsamt under dagen fram till det stundande julbordet.

2. Ha tanttrosor på dig (de är mest elastiska och förhindrar svett mellan skinkorna under långa sittningar).

3. Se till att använda byxor/kjol/klänning som ger buken svängrum.

4. Kanske den viktigaste punkten är denna....se till att tarmen är ordentligt tömd innan julbordet påbörjas.

Väl framme vid restaurangen som serverade detta fantastiska julbord så kommer jag in i fas 2. Denna fas handlar främst av själva hanteringen av intagandet av julbordet i sig. Jag lider av diverse tvångstankar så alla typer v restaurangbesök är påfrestande för mig MEN bufféer är extra svåra. Massa människor pillar på allt, hostar, nyser, kliar sig på något otrevligt ställe för att sen ta sill. Eller, Gud förbjude, får en fint upplagd  skinkskiva att se ut som slarvsylta.

Denna dag fick jag faktiskt plats i kön tidigt och kunde ta mat bland de första, liksom innan alla hunnit gegga runt i maten.

Tvärtemot alla andra som så ofta tar det "kalla" först för att sedan gå på det "varma" på ett julbord så tar jag skitlite av allt på en gång. Detta är otroligt smart. Har lärt mig detta genom alla år av återkommande december julbord och vill nu dela med mig av detta fantastiska knep. Två saker kommer med av bara farten när du gör som jag. Nummer1 är att manvet att man smakat allt om något oförutsett händer. Till exempel om något tar slut. Nummer 2 är att man vet exakt vad man ska ta mer av andra vändan.

När jag satt där på julbordet så tittade jag mig runtom i matsalen och liksom log inom bords, där satt en hel hop med folk som lastat på 60 kg sill och annat bös på sin tallrik för att sedan inse att de bara tagit de "kalla" rätterna och det var minst lika mycket kvar (de funderade nog på hur fan de skulle orka).

Jag som är en välorganiserad människa insåg även när det var dax för fas 3. Denna fas3 är ganska enkel....ät lagom mycket och stanna långt innan du känner behov av att kräkas.

Att jag är noga med att följa mina egna faser, tips och råd innebar vid just detta julbord att var ganska ensam om att besöka julbordets grandiosa dessertbord.

Tyvärr medföljer vissa oönskade symtom då jag slarvat med intaget av mat under dagen och innan min första köttbulle hade jag hunnit med cirka 15 mini anfall. Men ska man göra något ordentligt så får man ibland ta lite skit.

På det stora hela var jag dock mycket nöjd med min julbordsprestation och pepparkakscheesecaken var asnice.