Efter en underbar start på sommaren med alla härliga människor på lägret så sitter jag  nu och försöker hitta lugnet. Ni vet den dära semesterkänslan som alla snackar om att dom får så fort de är lediga som gör att de blir apatiska och inte vill tillbaka till jobbet när lediheten är slut. Jag har mycket svårt att finna detta lugn....

Var ganska nära att uppnå fullständig nirvana under en långweekend på ön Hackholmen utanför Sandviken. Hade nog behövt ett par år där för att lära mig att fullkomligt släppa taget. Vår  miniresa firades med otroligt goda vänner och en familj som får en att känna sig så jävla omtyckt och tillfreds med livet att man aldrig vill lämna dom. Funderar allvarligt på att kidnappa denna familj och ha dom i min garderob, då kan jag ta fram dem under mina dystrare dagar och känna mig extra älskad.

Nu ska jag försöka slappna av på min altan med ett korsord och inte tänka på att jag kanske borde moppa golvet igen....

P.S Vi har en skata i vår trädgård som är röd och svart istället för svart och vit, mycket märkligt....den kanske är färgblind!