Ja så är det ju dags för årets sommarläger på Sötåsen. Jag älskar denna sammakomst då det ger mig energi och glädje för ett helt år. MEN jag måste ju tillägga att när man som jag arrangerar ett sommarläger för ungdomar med epilepsi och försöker göra detta så bra som möjligt så blir man ibland lite trött. Jag är tacksam att jag har så goa kollegor bland ledarna på lägret för de jobbar stenhårt och utan dom ja då hade jag nog gått under.

Nu är det 4 dagar kvar tills lägret darar igång och man kan väl säga att just i år så har saker och ting kanske inte flytiy på som man önskar. Detta har gjort att de redan nötta och lätt hypokondriska nerverna jag har sitter på utsidan av kroppen.

Min stackars dotter som är en snäll liten varelse har jag idag behandlat lite som ett monster sänt av satan trots att hon bara försöker hjälpa till, hon är dock väldigt förstående och vet att när jag blir lite nervig innan lägret så är det så här jag funkar. Idag sa hon att min hjärna behövde åka på semester....jag tror min dotter har rätt.

Nu senare på eftermiddagen så jag dock lugnat mig en smula och sitter därför nu och skriver vid datorn. Dottern har blivit bortskämd med go-fika och leker nu i trädgården.

Känner att jag nu ska gå krampa lite så somnar gott ikväll! Dessutom behöver jag ju inte gå och gymma om jag anfallar lite frö det tränar skiten ur kroppen att krampa. Så på med svettband och mjukisbyx så kör vi lite workout!

Varför åå varför ska just jag bli utmanad av hela mördarsnigelmaffiafamiljen?! I dagar har jag gått och plockat dessa jävla bruna halvslemmiga grejer som bara ligger och päser i trädgården. Eller nej, dom päser fan inte dom äter upp all min sallad som jag mödosamt och ömsint sått under våren.

Efter att ha gått igenom denna dag med ytterliggare fajter, mördarsniglar vs Anna, så tänker jag nu försöka hitta en överlägsen variant att ta död på dom. Nån sa att urin var ett bra sätt att döda dom men inte fan kan jag springa runt och kissa överallt i trädgården....

Nån sa att man kunde klippa dom i två halvor med en trädgårdssax...ja visst det är säkert möjligt men jag är för klen rent känslomässigt för det, det känns så rått. Jag har hitills nöjt mig med att samla ihop dom i hinkar och sen dränka dom i vatten då de tydligen inte kan simma. Kanske inte så humant det heller men jag slipper höra dom skrika av smärta iallafall.

Min syster och jag kom fram till att ett elstängsel sisådär en 1 centimeter över marken vore toppen. Sätta detta stängsel kring trädgårdslandet och runt tomtgränsen...ja då jävlar lär dom sig att inte komma hit!