Ja så kom äntligen dagen då spindeln Urban i källaren fick dödens dö. Min ömma moder var här på besök och som den sanna djurvän hon är så stampade hon genast ihjäl Urban. Jag tror att hon skrattade inombords samtidigt.

Min moder,  som alltså är ömsint och beskedlig, anser sig vara av den allra bästa sorten av djurvän. Om jag nu ska skriva exakt vad hon hävdar så är det detta: " Jag är den ultimata djurvännen för jag har inga husdjur!"

Nu kan ju jag till viss del hålla med men kan samtidigt tycka att för att få kalla sig djurvän så måste ändå en viss form av kärlek till djur infinnas i personens själ. Kan helt ärligt säga att kärlek till djur finns inte i min ömma moders själ...inte ens lite....Men tack vare denna fantastiska djurvän så är alltså Urban död.

Idag cirka 4 dagar efter avslutat "arga snickaren" projekt i källaren så är mina fingrar fortfarande tjocka som små korvar och jag har lite problem med att böja dom. Det är förbaskat svårt att ta sig an dagens sysslor utan att böja på fingrarna...till exempel har jag fått lägga min favoritsysselsättning helt på hyllan, denna sysselsättning är att likt en pensionär sitta i fönstret och glo och spontant peka finger eller hytta åt personer som ser lite osäkra ut.

Jag får komma på en ny typ av aktivitet, kanske dansa erotiskt iförd min alldeles för tajta vuxenoverall vid 7 på morgonen när alla arbetare går till industrin här nere på gatan. Kanske förgyller jag deras dag när de ser mig genom köksfönstret som vetter ut mot vägen eller också så stannar industrin upp för arbetarna vägrar gå och jobba...

I natt fick jag byta de glödlampor i huset som gått sönder, kunde nämligen inte sova. Jag går ner i min numera otroligt glassiga tvättstuga och tar fram min låda med glödlampor markerad med just texten GLÖDLAMPOR. (Jag är fanatiskt nojjig med att allt ska vara välsorterat och lätt att hitta, tyvärr leder ibland alla lådor och byttor till total härdsmälta och jag hittar inget trots text på lådhelvetet.) Det kommer sig nämligen så att när en lampa är trasig i vårt hem så byter jag den direkt om jag ser det, om min man uppfattar att en glödlampa pajjat så tänder han bara en annan lampa och liksom låter livet gå vidare. Lite jäkligt ibland att det är så när det är mitt i natten och man bestämmer sig för att läsa en god bok i sängen när man inte kan somna, bara för att upptäcka att sänglampan är paj. Att sänglampan är paj förklarar ju i och för sig det faktum att min man somnat med takbelysningen på ett par nätter nu....det är ju ganska jobbigt att ta sig till lysknappen när man ligger bra...

Att renovera är jättekul...i teorin! Att sedan praktiskt genomföra 3 omålningar innan det blir vitt i en tidigare grå och dassig källare tar liksom livet av renoveringsglädjen. Dock när det blivit vitt och fint så känner man sig hel och lycklig igen...ända tills man inser att man fortfarande inte har tagit tag i golvet som ska läggas klinkers på. Så man kan säga att jag blivit arga snickaren för ett par dagar, fast jag skäller mest på fittiga lister och maskeringstejp som gillar att krulla ihop sig och bli en klistrig klump sådär lagom när man äntligen kommit upp på pallen för att fästa skiten i taket.

När det gäller det faktum att min man faktiskt har tummen mitt i näven och är helt oförmögen att ta egna initiativ gällande renovering så fungerar han utmärkt som "möbel" i tv-rummet samt tillfällig kock då en "arg snickare" kräver mycket näring.

Min stora spindelfobi har i detta hus lyckats utveckla sig till "nära-döden-skräck" istället. Jag tror att de spindlar som bor här liksom försöker bota mig genom att poppa upp överallt men jag skulle vilja tala om för dom -"DET ÄR FEL JÄVLA TAKTIK!". Kanske om dom typ koka kaffe till mig och sedan flyttade till Thailand så skulle allt vara fridens. För jag kommer aldrig att åka till Thailand på semester för dom har massa insekter och hemska fängelsen. Inte för att jag planerar att åka i finkan men om jag skulle få ett epilespsianfall där av förvirringstypen och vimsa runt så kanske dom låser in mig i tron att jag är en svensk terrorist ute för att psyka dom med knepiga frågor och bisarrt beteende.

Tack och hej leverpastej!