Jag har lagt barnet och försöker finna ro. Jag är verkligen skitdålig på att finna ro.

Denna helg har varit ganska pissig ur många synvinklar, bortsett från ett par ljusglimtar då man umgåtts med vänner.

För det första var min man bortrest med sina polare i NBV (nätbrynjansvänner) och då blir jag ensam och ynklig.

För det andra tar värme kål på mig då jag råkar vara en vinter/höst människa.

För det tredje så lämnade min hjärna mig för bättre behövande för cirka två veckor sen då jag började med en ny tablett. Börjar seriöst fundera på om den gör mer skada än nytta.

Idag kom dock mannen hem och jag slapp vara ensam och ynklig, dessutom blev det grillat med vänner så utan att ha funnit ro så kanske en viss myskänsla ändå kan infinna sig.

Nu till dagens sanning dvs nu kommer vi till den biten då jag skriver om mina tvångstankar. Som jag bestämt ska jag skriva om en vid varje bloggtillfälle.

Så, jag måste ha konserver, glasburkar, mjökkartonger ja alla slags förpackningar och liknande i fin ordning och med sina etiketter/framsidor vända åt samma håll. Jag får spelet om det har kukat ur och nån har flyttat på något i kyl, sval eller skafferi. När jag och min nuvarande man bara varit tillsammans ett kort tag så gjorde han det oförlåtliga....han vände marmeladburken åt fel håll. Tur att han är en så förstående och snäll man, dom flesta sticker när man får psykbryt på grund av felställda marmeladburkar.Efter psykbrytet var klart och jag återfått mitt vanliga lite lugnare sinne så tror jag nog att man kan säga att det stod klart att han verkligen älskade mig (och fortfarande gör). Det var det, dagens sanning!