För att börja rätt måste jag berätta att varje sommar under en vecka jobbar jag som lägerchef på ett läger för unga med epilepsi. Jag har en underbar grupp med ledare med mig som helt utan ersättning jobbar 24 timmar om dygnet i en hel vecka. Detta läger betyder allt för mig, det är det som gör mig till en människa.

Under helgen som nu varit har de flesta av oss ledare träffats för att prata oss samman om lägerveckan som kommer samt läsa på lite om våra deltagare. Utöver de då tunga bitarna som handlar om att plugga och vara jävligt koncentrerad så har vi givetvis otroligt kul ihop.

När alla kom i fredags var det många nya ansikten, många nya att lära känna. Vi tryckte ihop oss alla 15 ledare i en mysig(tyckte jag först)-källarlokal. Vi hade seriöst möte heeeeeela lördagen och sedan på lördagskväll ett högst oseriöst sådant. Man kan säga att det nyttjades alkohol och att vi tilsammans dansade både flipperspelsdansen och vattensprinklern. Dessa nyss nämnda danser är mycket välkända och om man inte kan dom så är man en dålig människa. Men för att återgå till det som gjorde lokalen mindre mysig så kan jag berätta att om just du bor i ett hus utan spindlar så beror det på att alla var i denna källare....jag säger shit va spindlar.

Jag är ganska modig ändå om man jämför mig med mina systrar, jag skriker bara lite medans Ellen svimmar och Signe ger ifrån sig mer manliga bröl.

Trots spindlarna så var denna helg underbar, fantastiska människor som så osjälviskt ger av sig själva för att kunna genomföra detta läger. Jag är så tacksam gentemot er alla som ställer upp.

Jag tror att enda nackdelen med att ha dessa möten (och även lägret) är att min tarm alltid strejkar. Asså visst att inte skita på 3 dagar kan gå men lägret håller på i 8 dagar. (Vill igen bara säga att egentligen så bajsar jag inte alls och OM jag gör det så luktar det hallon och varma sommarkvällar.....faktiskt.) Att för mig diskutera mina största nojjor i denna blogg har visat sig bli fruktansvärt svårt. Ska jag skriva som det är eller ska jag skoja om det och låtsas att jag är normal, ska jag skriva om mode istället (nej mode går nog fetbort för jag har noll koll där).

Nä jag ska banne mig skriva precis som det är. Från och med denna bloggning ska jag berätta om en av mina tvångstankar vid varje bloggtillfälle.

Tvångstanke nummer 1:

Jag måste varje kväll dra fyra av mina fem fingrar på var hand över mina ögonbryn. detta måste göras 5 gånger i rad. Om någon pratar med mig eller stör mig under tiden jag gör det så måste jag börja om. Denna tvångstanke innebär också att jag har totalskräck för att någon ska råka nudda mina ögonbryn. Jag menar verkligen skräck.