Asså en grej som länge stört mig är det faktum att allt på kroppen alltid förändras i storlek....några exempel kommer nu:

Fötterna mina (som redan i 9:e klass var storlek 43) blev helt plötsligt storlek 44 efter att jag fött barn. Låren som tidigare vart ganska bra form på liknar numera gropiga och bleka alladåber, givetvis också större än tidigare. Magen ja den har fullkomligt urartat, skapat sig ett eget land och lever helt efter egna regler, även den mycket större. Rynkorna ska sägas har också både ökat i storlek och mängd, trots att jag inhandlat diverse krämer för en jävla massa pengar.

Men nu kommer vi till den grej som INTE växer efter vuxen ålder, iallafall inte på mig, nämnligen pattarna. Dom sitter troget kvar och blir som ufon då övriga kroppen bara sväller. Snart har jag helt utvecklats till en valross med amöbasmå pattar.

Kanske är det som min dotter säger "att man aldrig är ful på insidan bara utanpå".......hon har fått det hela om bakfoten hoppas jag.

Har för övrigt börja äta en ny medecin mot min epilepsi. Än så länge märker jag ingen skillnad förutom dom vanliga biverkningar (vilka jag har allihopa eftersom jag läst vilka biverkningar man kan få). Jag har lite frossa, illamående, troliga utslag samt lite småfarliga hjärtbesvär. Att man kan skoja om sin hypokondri är ganska viktigt tror jag, alla åkommer jag haft genom åren fyller ett helt sjukhusbibliotek. Har på grund av detta lärt mig en om massa sjukdomar efter att jag haft dom.

Epilepsin skojar jag också om rätt friskt (ordvits). Det är också det enda jag aldrig lär mig nog om........trots att jag har det.